Eva Stenius
Jag fick ett slags Aha-upplevelse
och insåg ekonomins betydelse i alla sammanhang.

Eva Stenius bor i en liten gul stuga omgärdad med trädgård med tillhörande äppelträd. Hon bjuder på vinterte och ställer fram en gul honungsbjörn att skeda honung ur.

- Hade jag bara betalat medlemsavgiften direkt när jag gick med i JAK hade jag haft ett ännu lägre medlemsnummer, säger hon och skrattar mjukt.

Hon är medlem nummer 78, men ändå en av pionjärerna bakom JAK. När året var 1965 bjöds hon in av en god vän till ett JAK-möte i Malmö. Innan dess hade hon hört talas om danska JAK men pengar roade inte Eva Stenius som 25-åring.

- Men jag gick på mötet och lyssnade, och ja, jag fick ett väldigt starkt intryck. Idén av att en annan värld var möjlig fanns där. Jag fick ett slags Aha-upplevelse och insåg ekonomins betydelse i alla sammanhang, berättar Eva Stenius med en röst med smak av skånska.

- Den som har pengar, har makten och får därför bestämma. Genom JAK fanns en möjlighet att använda pengarna du inte använder på ett annat sätt.

Då för fyrtio år sedan var hon precis nygift med Per Almgren. Hon gick hem och berättade för honom om JAK-mötet. Han trodde inte på det, tyckte det lät flummigt. Men efter ungefär ett halvår av funderande kom också hans Aha-upplevelse, och han såg den möjliga vägen att gå ut ur det traditionella räntesystemet.

- Vi såg möjligheten att locka med folk att det gjorde nytta för deras egen ekonomi, samtidigt som det gjorde gott i ett större sammanhang.

Per Almgren engagerade sig, träffade danskar, började så smått med utformningen av en styrelse, och rättade upp regler. Han såg också brister i danska JAK och uppfann eftersparandet. JAK spriddes sedan i deras kretsar.

- Men där var de flesta studenter och hade inga pengar att spara, ler hon. Så det gick trögt i början. Efter min Aha-upplevelse trodde jag att det skulle ta fart direkt i Sverige.

Men det tog tid innan det tog fart. Medan JAK-idén låg och pyrde i folks tankar spred eldsjälarna Eva Stenius och Per Almgren JAK över landet. Först i mitten av 1980-talet började det spraka till i organisationen.

- Då hade vi lärt oss att presentera JAK på ett intressant sätt som fick folk att lyssna.

Det var fullt upp, vid sidan av arbetade Per Almgren heltid som ingenjör, men lade ändå ner åtta vakna timmar varje dag på JAK.

- Men det var roligt, berättar Eva Stenius.

- Jag minns när vår yngsta dotter skulle döpas, och jag bad Per att försöka pressa in barndopet i en redan pressad kalender. Det var till och med julafton med JAK, säger Eva Stenius med ett ironiskt leende.

Idag är vi 30 000 medlemmar i JAK. (aug -05)

- Hur mitt liv sett ut utan JAK? Ja, jag vet faktiskt inte säger hon och funderar med blicken ut genom fönstret.

- Kanske hade jag inte bott i Sverige, kanske hade jag satsat på att jobba för fattiga människor i världen.

Det är ingen tvekan om att JAK format Eva Stenius liv, likväl som att Eva Stenius format JAK:

- Som JAK-konsulent möter jag många olika sorters människor. När jag berättar om JAK så väljer jag mina ord beroende på vem jag ska berätta det för. Pratar jag med en småbarnsfamilj berättar jag om att man kan bli skuldfri genom att byta ut topplånen mot räntefria. Pratar jag med fria obundna ungdomar så talar jag om ideologin bakom JAK, att en annan värld är möjlig.

Den lilla gula stugan, med vinteräpplen utanför har Eva Stenius köpt på JAK-lån berättar hon.

- Och jag har många lån!

Själv har hon också fungerat som räntefri bank åt en man i Indien, eftersom JAK inte lånar ut pengar utomlands.

Om tio år tror Eva Stenius att JAK Medlemsbank vuxit till sig och blivit väl etablerad. Hon tror också att andra banker kommer följa efter JAKs tankar om räntefri ekonomi.

- Debatten går vidare. Under tiden bygger vi upp kunskapen underifrån hos våra medlemmar. Och det viktigaste är att alla känner att de kan vara med och påverka.

Eva Stenius har också en minnesbank tillägnad JAK.

- Jag minns en rolig föreläsare jag hade en gång, som vid början av föreläsningen tog upp sin plånbok och visade upp för oss som lyssnade. Han räknade upp 75 kronor och lade dem på bordet. Sedan fortsatte han föreläsningen. Precis innan han skulle sluta gick han bort till pengahögen och funderade högt: nu ska vi se om de har växt! Och det är ju så banker behandlar pengarna, som om de kunde växa av sig själva.

Samma år som JAK fyller 40 år, går Eva Stenius i pension.

- Det känns bra, avslutar Eva Stenius en aning modest.